Torsåkers Fotohistoriska Sällskap

Hoo

Allmänt

Personer

Skolor

Har Ni information om bilderna klicka på länken INFO

Åter Huvudsidan

En ny industri i Torsåker.

Tjärugnen i Hoo i livlig verksamhet.

Den resande som färdas vägen Torsåker-Gammelstilla och inte har alltför bråttom får i Hoo, närmare bestämt vid sågdammen, se en egendomlig ”trälåda”. Med höga stolpar omkring. Vi gör ett litet uppehåll för att taga närmare reda på vad det är för byggnad. ”Jo upplyser en av arbetarna, B Roxström, det är en tjärugn.”

Vid närmare påseende visar det sig att lådan inte är något annat än ett hölje i vilket man har fyllt fin sand för att skydda ugnarna för allt för sträng kyla. Väl uppkomna på ”kransen” ser man att det är inte mindre än tre stycken ugnar som inrymmes i ”lådan”.

– Nå frågar vi hur går detta till?

– Ja, för att ta det från början så har vi då först arbetare som går på skogen och bryter stubb. Endera gör man så att stubben drages ur marken med hjälp av en kran, så kallad stubbrytare. Man kan också använda sprängämne vilket går snabbare men i gengäld blir dyrare. Om inte stubben redan i skogen har blivit rensad så måste vi göra det här. Man för då stubben mot knivarna i ”klippen”. Här är det starka don. Man faktiskt ryser när man hör hur det brakar till när kniven pressas igenom stubben till synes utan ansträngning. De avklippta bitarna klyves sedan i samma maskin varvid all ”röta” samt så kallade ytved frånskiljes. ”Torrveden” lägges in i ugnen i solfjädersform. Detta för att underlätta tjärans avrinning mot det i mitten av ugnen placerade uttaget eller avloppsröret.

När man på detta sätt lagt in tio kubikmeter, tändes ugnen. Detta tillgår så att man uppe på det översta varvet gör upp en eld så att det skall bli en riktig glödbrasa. Så fort man tänt, sättes en stor fläkt igång. Denna suger ner värmen i den underliggande veden så att en förtorkning äger rum. Så fort man förvissat sig om att det tagit riktig fart sänkes ett stort plåtlock över det hela och sand öses på runt kanterna.

Nu vidtager den egentliga kolningen eller bränningen. Med hjälp av fyra ventiler på locket regleras lufttillförseln och därmed även tiden för ugnens omloppstid, det beror på stubben men så där 36 till 40 timmar är den vanligaste tiden. Knappt 20 minuter efter sedan ugnen blev igenlagd kommer tjäran likt grädden i en separator. Den suges av fläkten genom rörsystemet.  Härvid förtätas gaserna och den bästa tjäran rinner av vid en cyklon. De gaser som här inte förtätats tryckes av fläkten upp genom en ”kondensor” eller som vi tycker en stor trätunna. Här går gasen genom ett rörsystem som avkyles av rinnande vatten som pumpas in i behållaren. De gaser som i sin tur avgår härifrån äro så svåra att taga vara på att det ej ställer sig ekonomiskt lönande.

– Det är således bara tjära ni får här?

– Nej då, vi får kol också, säger herr Roxström, som inom parantes sagt är gammal kolare. Och här får vi se vad vi inte lagt märke till förut. Genom luckor på framsidan av ugnarna nere vid botten tages kolet ut. Dessa äro under kolningstiden översandade för att inget ”tjuvdrag” skall uppstå, varför de för den oinvigde äro svåra att upptäcka.

Kolen säljes såväl okrossade som krossade, de senare då till gengaskol. När vi nu inte annat än tänka på den gamla sanningen intet ont utan att det har något gott med sig. Ty inte bara all stubb som tillvaratages och blir till tjära och kol, utan de som här har sin utkomst har nytta av de ”onda tiderna”.

Källa: En tidningsartikel i Norrlands Posten 19430618.